dancing dead.
tomhet?
det känns som att mitt hjärta inte längre slår, som om att det inte har något att slå för.
jag känner mig dom innuti, jag vet inte vad ska gör, säga eller ens tänka.
det är något som fattas men jag kan inte lista ut vad?
och bättre blir det inte, när man pratar om döden.
men det är ingenting jag kan rå för.
saknaden av farfar blir förstår jag vill bara att allt ska vara som det var för tre år sedan.
och även att jag börjar tänka själv på allt jag har tänkt om döden och hur när den egentligen har varit.
jag mår sjukt kasst, men det är inget jag vill klaga över jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.
jag undrar bara var livsglädjen har tagit vägen?
har den sprungit iväg med vinden?
jag vill ha lite svar, jag vill känna mig lycklig komplett.
som sagt så är det nånting som saknas, och jag kan inte sätta ord på vad.
jag behöver nog kärlek, en sån kärlek jag aldrig kommer få uppleva.
inte en sån kärlek man kan få från vänner eller familj. jag behöver nog äkta kärlek.
men det är något jag aldrig kommer få uppleva.
och allt är pga mig själv, för att jag är osäker och rädd med allting som har med ordet kärlek och göra.
men jag är förälskad i kärleken, det finns nog inget finare än kärleken men jag är livrädd att uppleva den. för love always hurts, all kärlek behöver inte göra det, men i slutändan kommer den ändå och göra det.
jag behöver nog bara någon som älskar mig, älskar mig på riktigt.
åh, jag vill inte känna så här.?
vad är det som egentligen är fel med mig?
är jag verkligen så totalt rubbad?
fyfan, förlåt för att jag kläckte ur mig detta. men jag behövde det.
jag saknar någon så det gör ont, men jag vet inte vem eller vad jag saknar.
åh fyfan, förlåt för att jag tog er dyrbara tid.
xoxo,evelina.
