.

jag antar att det är bara och bita ihop och leva med det.
det är en känsla som aldrig kommer att lämna mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0